Slutet på nittiotalet och det börjar så här: Jag är måttligt intresserad av romaner. Jag går hellre på bio och ser amerikansk storfilm. Ser Fight Club: ”Du är inte ditt jobb. Du är inte pengarna du har i din plånbok. You’re not your fucking khakis.”

Wow.

Tänker på filmen hela tiden. Tänker, jag är inte mitt jobb. Jag kan göra det jag vill. Jag kan göra film. Men inget händer. Vet inte hur man gör. Fortsätter med det jag kan. Jag är mitt jobb. Två, tre år går och jag får höra att Fight Club är en bok. Tänka sig. Går in på Adlibris. Vad hette författaren? Palnuz? Palanick? Pollanik? Söker på ”Fight Club” och klickar på ”fler böcker av författaren”. Han heter Chuck Palahniuk: Fight Club, Survivor, Invisible Monsters, Choke, Lullaby. Många böcker, beställer Fight Club och Choke.

Läser i Choke: ”If you’re going to read this, don’t bother. After a couple of pages, you won’t want to be here. So forget it. Go away. Get out while you’re still in one piece. Save yourself. There has to be something better on television. Or since you have so much time on your hand, maybe you could take a night course. Become a doctor. You could make something out of yourself. Treat yourself to a dinner out. Color your hair. You’re not getting any younger.”

Jag är förlorad, smittad av ett virus. Orden virvlar i skallen, känslorna vibrerar i kroppen. Jag inser att jag älskar att läsa, för aldrig förr har skönlitteratur haft den här effekten på mig. Och nu vill jag inte bara läsa, jag vill också skriva. Känslan av att med ord och berättelser hitta mening i allt som är så flytande, är känslan jag under hela mitt liv har väntat på. Men hur ska jag skriva? Läser Fight Club, så ska jag skriva. Jag börjar. Offensivt och med upprepningar. ”Det här är inte bra”, säger flickvännen. ”Det är för intensivt. Du skriver omständligt och kompakt.”

Försöker igen, men lyckas inte. Hur gör man? Kanske kan jag inte skriva? Kanske ska jag färga håret istället? Eller titta på tv? Nej, jag får inte ge upp. Jag ska skriva om att titta på tv. Än är jag ingen slagen man. Läser Diary. Ny bok av, nu kan jag åtminstone stava hans namn, Chuck Palahniuk. Jag slukar den och lär mig: Underskatta inte läsaren. Överraska. Skräm. Roa. Lura. Växla mellan olika tidsperspektiv. Ta ut svängarna. Men framför allt: Berätta något. Jag har något att berätta, tänker jag. Varför blir det då inte bra? Hittar svaret i Diary. Palahniuk skriver om hemska saker, han skriver om våra liv. Här och nu. Vardagen deluxe. Det är inte bara när det slås på den stora trumman det blir dramatiskt och stort. Våra liv är spännande, det märker jag på hur mitt hjärta slår när jag läser.

Diary, Choke och Fight Club lärde mig att låta även det mellan raderna berätta. Det här var böckerna som fick mig att älska läsning, det här var romanerna som fick mig att börja skriva. Sen så kom alla de andra böckerna och författarna in i mitt liv: Helle Helle, Rudolf Värnlund, Hideo Okuda, Tawni O’Dell och Hjalmar Söderberg – och alla böcker jag läser gör något med mig, för som sagt: Jag är mitt jobb.

Wow.

* * * * * * * * *

I efterhand vet jag att Fight Club fick eld på min skrivlust. När jag läste boken förstod jag att även jag har samlat på mig berättelser som andra kan inspireras av. Berättelser föder berättelser.

Vi behöver andras berättelser för att själv kunna berätta. En författare behöver vara öppen för allt och alla. När jag handleder studenter ber jag alltid om tips på berättelser av något slag – kanske en pjäs eller film. Genom studenternas favoriter lär jag känna dem som författare, för det är ofta till deras favoriter som deras eget berättandet söker sig.

En skrivande människa älskar berättelser, och läser gärna böcker. Inte ovanligt läser vi böcker i den genre och stil vi också gärna skriver i. Vad läser du helst? Varför? Här är en skrivövning där både läsandet och skrivandet korsar varandra …





Skrivövning ”Bästa boken”

Du sitter i ett tåg och har blivit vän med personen bredvid dig. Nu närmar sig tåget sin slutstation och innan ni skiljs åt vill du ge en bok till din nya vän. Men det är inte vilken bok som helst du vill ge bort – det här är din favoritbok, boken som förändrade ditt liv.

Skriv en kort text med en dialog där du berättar för personen i tåget varför du gillar boken, vad den betyder för dig, och varför du ger bort den. (Boken får vara påhittad om du vill. Det kan alltså vara boken du vill skriva …)